Costa Rica 12 februari -5 mars 2020

Som vanligt finns alla fågelbilder under länken fåglar/birds och alla andra bilder finns under länken resor/travels.

This is in swedish but below the photos in the albums there are comments and some info in english.

 

20200224_180043

Den fantastiskt vackra vulkanen Arenal

Agnetha och jag hade en fantastisk resa i Costa Rica innan hela världen gick i stå. Under dessa tre veckor läste vi så klart om coronaviruset, men detta var inget som påverkade oss under resan. Det ska påpekas att Agnetha gillar djur och natur men är ingen hårdskådare och detta har påverkat vårt boende och våra aktiviteter. Detta vackra och omväxlande land är bara stort som Skåne och Småland tillsammans och har trots det fem procent av världens flora och fauna. I Costa Rica har det observerats 900 arter vilket nog är svårslaget om man tänker på vilket liten yta det är. Vi besökte större delen av landet och ändå blev det bara 190 mils körning. Även om avstånden är korta mellan olika boende och delar av landet så tar det tid att köra. Många vägar är slingrande och smala men oftast i bra skick, så räkna bara med en snitthastighet på cirka 50 km/timmen. Den enda del som vi inte besökte var väl delen närmast Nicaragua.

Jag fick ett tips om en app under resan och det var synd att jag inte hade vetskap om denna tidigare. Den heter Merlin Bird ID gjord av Cornell Lab. När ni laddat ner appen så finns det sedan olika områden att ladda och i detta fallet Costa Rica. Här finns så klart bilder på fåglarna men framför allt massor av läten. Sedan känner appen av var du befinner dig och graderar arter efter sannolikheten att hitta dem på platsen, vilket är mycket användbart.

Costa Rica är ett fantastiskt land med vänliga människor och som har en väl utbyggd och fungerande turistnäring. Det enda negativa är prisnivån som p.g.a. den höga dollarkursen gör att det ibland känns t.o.m. dyrare än i Sverige. Boendekostnaden är väl oftast helt OK beroende på hur man bor men mat och aktiviteter är dyrt. T.ex. uppe i Monteverde kostade det USD 20 per person bara för att komma in och vandra lite i reservatet Curi-Cancha Reserve. Man klarar sig bra med bara engelska, det var bara vid något enstaka tillfälle som det blev lite teckenspråk. På alla de ställen som vi bodde eller besökte kändes vi oss aldrig oroliga ur säkerhetssynpunkt. Det finns få länder som har så mycket att erbjuda på en så litet område. Har ni några funderingar eller frågor får ni gärna kontakta mig på clandgren@comhem.se.  Valutan i Costa Rica heter colon men även amerikanska dollar fungerar utmärkt och faktiskt var det som så att ofta var det prissatt i USD. I uttagsautomater kunde man ibland välja mellan colon och USD.

Detta var vår andra resa till Costa Rica, den första var för 10 år sedan. Denna gång hade vi bestämt att ta det lite lugnare och därför hade vi bokat 3 nätter på varje boende för att ha tid och möjlighet att utforska varje plats. Vi hade blivit rekommenderade att åka via Toronto då det var lite billigare och så blev resan lite mer uppdelad. Så från Köpenhamn till Toronto åkte vi med AirCanada men vi blev lite besvikna. Planet kändes gammalt och servicen och maten var heller inget vidare. Från Toronto till San Jose åkte vi sedan med AirCanada lågprisbolag AirCanada Rouge vilket vi inte uppmärksammat. Denna flygning var ännu sämre med dåligt plan, nästan ingen servering och enkla obekväma stolar. Från början var det meningen av vi skulle göra samma rutt på vägen hem men p.g.a. flygändringar så fungerade inte mellanlandningen. Detta innebar att vi blev ombokade till Lufthansa och då flög vi San Jose-Frankfurt. Detta var en mycket bättre flygning på alla vis och som vi rekommendera.

Vi började med en övernattning i San Jose då planet inte landade förrän sent vid halv tiotiden. Då bodde vi på Hampton Inn & Suites by Hilton, som låg bara en liten bit från flygplatsen och som hade en gratis shuttle till och från flygplatsen. Vi hyrde bil av Sixt och de hämtade oss sedan på morgonen på hotellet, vilket var bekvämt. Annars såg vår rutt så här: 3 nätter på respektive Savegre Hotel, Esquinas Rainforest Lodge, Cerro Lodge, El Bambu Hotel, Arenal Observatory Lodge,  Santa Elena, Monteverde samt 4 nätter på Jardin Del Eden Boutique Hotel ute på Nicoyahalvön.

Här kommer nu en liten beskrivning av varje plats vi bodde på, vad vi gjorde och lite tips på aktiviteter.

Savegre Hotel Natural Reserve & Spa

Hotellet ligger djupt nere i dalen som heter San Gerardo de Dota. Man svänger av huvudvägen Pan American Highway på cirka 3000 m höjd och via en smal, slingrig och brant väg kommer man efter 9 km fram till hotellet. Då är man nere på cirka 2 250 m så då förstår man att det är en brant väg. Här bor man i trevliga små stugor antingen friliggande eller som radhus. En fantastisk frukost ingår men inte lunch och middag. Men till lunch och middag kan man ta för sig av en fin, generös och välsmakande buffé till rimligt pris.

DSC01488

Detta var vår lilla stuga.

Hotellet ligger vid en liten bäck som går längs vägen, som inte har mycket trafik. Följer man vägen och bäcken kommer man efter drygt 1 ½ timmes promenad till ett litet vackert vattenfall, kan rekommenderas. Här finns så klart en hel del fågel, speciellt längs bäcken och i trädgårdarna längs vägen. Vidare finns här ett område med leder/stigar som man kan vandra runt på och det kan också rekommenderas. Vi gick La Quebrada trail och här finns en hel del fåglar som svåra att få syn på annat håll då man befinner sig på 2 500 m höjd, t.ex silvery-fronted tapaculo,  slaty-backed nightingale-thrush och wrenthrush. För att komma till starten på lederna så kan man faktiskt köra bil dit, vägen dit börjar vid hotellet. Man rekommenderar fyrhjulsdrift men om det är torrt räcker det helt klart med vanlig SUV.

DSC01505

Rio Savegre vid hotellet

I detta område finns en mycket vacker fågel som heter respledent quetzal och den vill alla skådare och icke-skådare se. Det var många gånger som jag blev tillfrågad p.g.a. av min utrustning om jag hade sett den eller visste var man kunde se den. Vad jag fick höra så fanns det en plats där quetzaler samlades tidigt på morgon för att käka på avokadoträd och här kunde ibland 100-150 personer finnas på plats. Hotellet anordnade fågelskådning i näromådet och då började man med att titta på quetzlerna och sedan ytterligare några timmars skådning. Detta kostade 100 USD per person och eftersom vi hade sett quetzalen tidigare så tyckte vi att det var för dyrt. Det konstiga är att resplendent quetzal är Guatemalas nationalfågel och att Costa Rica har valt clay-colored trush som sin, en helt ljusbrun fågel när det finns så vackra fåglar i landet.

989_redigerad-1

Resplendent quetzal vid Savegre, OBS bilden tagen 2010

På vägen hit från San Jose så glöm inte att besöka Paraiso Quetzal Lodge och ta en fika i deras restaurang Los Colibríes samtidigt som ni kan spana in kolibrier på deras veranda. Det är ett säkert ställe för fiery-throated hummingbird. Om ni inte vill äta lunch på Savegre Hotel kan vi rekommendera Café Kahawa.  Detta ligger bara en kilometer från hotellet och har god mat i vacker omgivning och en hel del  fåglar.

739A3704

Collared whitestart, Savegre Hotel

Esquinas Rainforest Lodge

Denna lodge ligger nästan längst nere mot Panamagränsen och precis innanför den berömda Corcovadohalvön och nationalparken där. Man kör av Inter American Highway, kör genom den lilla byn Gamba, passerar öppna fält och odlingar för att helt plötsligt köra in i en tät regnskog. Efter cirka en kilometer kommer man fram till en öppning där lodgen finns. Lodgen ligger runt en liten damm där huvudbyggnaden och restaurangen ligger på ena sidan och stugorna på andra sidan. Sedan finns här också en riktig härlig pool där vattnet kommer från den närliggande bäcken.

DSC01520

Den härliga poolen med naturligt vatten

När vi checkade in fick vi reda på att vi hade blivit uppgraderade till ”Jungle Villa”. Den ligger ensam längs vägen cirka 300 m innan själva lodgen. Detta visade sig vara riktigt lyckat då det finns en stor veranda med utsikt över en glänta, vilket innebar fantastisk skådning. Från verandan hade vi bl.a. golden-naped woodpecker, white-crowned parrot, yellow-throated toucan, slaty-headed tody-flycatcher, Lesson´s motmot, orange-collared och red-capped manakin. Att på sen eftermiddag sitta på verandan med kall öl i handen och titta ut över gläntan och spana fågel var rena drömmen. Det finns två rum i villan och vi hade rummet ”Villa 2”, så försök få detta.

DSC01536

Vår veranda ut mot gläntan och här fanns ett utekylskåp med kall öl!!!

739A4351

Yellow-throated toucan, vacker gäst vid vår veranda

Lodgen ligger fantastiskt fint, har en mycket trevlig personal och mycket kunniga guider. Jag gick med en mycket trevlig och duktig guide, tror han heter Andre, varje morgon och hade turen att vara ensam med honom, kostade 30 dollar. Jag hyrde honom även privat någon eftermiddag i två timmar för 30 dollar, väl värt varenda krona. Det finns ett antal leder/stigar om man kan gå i området och vissa är lite mer öppna. Sedan kan jag rekommendera att man åker till den stora allén några kilometer innan lodgen där det finns odlade och öppna fält, helt andra fåglar här. Vi deltog också i deras nightwalk vilket var mycket intressant. Här blev vi visade olika grodor, fladdermöss, spindlar och ormar, bl.a. fick vi se en fer-de-lance, en lömsk mycket giftig orm. De erbjuder även utflykter med båt till mangroven och ut på bukten för att titta på delfiner och ibland även valar.

739A4189

Rödögd trädgroda

En dag tog vi en lång utflykt till ett ställe som heter Las Cruces Biological Station. Det tog nästan två timmar dit på en slingrande men vacker väg och då hamnade vi på 1100 m höjd. Men denna utflykt kan vi inte rekommendera då den botaniska trädgården var en besvikelse och inte mycket fågel, kör hellre ut mot Corcovadohalvön. Esquinas Rainforest lodge är en fantastisk plats att bo på som verkligen är en oas mitt i regnskogen och här finns mycket fågel och andra djur. Bl.a. är den endemiska black-cheeked ant-tanager ganska lätt att se här, jag såg den bra redan första morgonen. Det som gör att lodgen inte får absolut högsta betyg är att det är dyrt här, vi betalade 3 300 kr/natten och då ingår visserligen helpension. När det sedan gäller maten så har frukosten inte så stort utbud med är ändå OK medan lunchen och middagen som båda var trerätters, inte alls var någon höjdare. Lodgen samarbetar med byn Gamba när det gäller arbetstillfällen och stöttar även byn ekonomisk, vilket är bra. Så all mat är traditionell mat lagad av kvinnor från byn och gjord på lokala råvaror och tyvärr blev vi lite besviken på den. Men att sitta i deras mysiga bar på kvällen med en GT innan middagen och lyssna på alla ljuden, det var en riktig höjdare.

20200216_154302

Vacker utsikt från Fila Trail

Hotel Cerro Lodge, Carara

Nästa destination var 24 mil upp längs kusten och denna väg är nog av de få där man kan hålla en högre hastighet. Längs denna sträcka passerar man många orter med stränder och turister. Här finns många semesterboende i form av fantastiska villor och resorter. När man stannade och fikade hörde man många amerikanska röster. Cerro Lodge ligger några kilometer in från kusten men ligger bra till då det är nära till Carara National Park och samt till utgångspunkten för turen på Rio Tarcoles. Det är en enkel men trevlig lodge med en stor uterestaurang med fin utsikt över landskapet. Vi bodde i en länga med rum närmast huvudbyggnaden och hade ett stort och fint rum. Här ingår bara frukost men lunch och middag serveras i form av enkel men välsmakande buffé. Till middagen kan man njuta av en mycket vacker solnedgång över Nicyoabukten.

DSC01544

Huvudbyggnaden med restaurangen på Cerro Lodge

20200219_175441

Den vackra solnedgången vid Cerro Lodge, här jagade lesser nighthawk på kvällen.

Jag hade två utflykter här förbeställda hemifrån, en morgon var det en båttur på floden och en morgon var det skådning i Carara National Park. Flodturen är ett måste, visserligen hade jag en ganska medioker guide men han som körde båten var duktig att hitta fåglar. Av någon anledning var jag ensam på den stora båten som nog tog 40-50 personer men det gjorde inget. Under färden uppför floden ser man många hägerarter, kungsfiskare och vadare. Under sista delen av flodturen kör man ut mot mynningen där det finns tärnor, måsar och vadare. Sedan fortsätter man in i ett mangroveområde där det finns en hel del sällsynta fåglar, t.ex. mangrove hummingbird, mangrove vireo, mangrove warbler och boat-billed heron.

Snowy egret, bare-throated tiger-heron, boat-billed heron och green kingfisher

Nästa morgon var dags för ett besök i Carara National Park som öppnar klockan 7. Det var samma guide som på flodturen, men här tyckte jag att han var bättre då han var bra på läten. Carara NP är inte lika bra som tidigare enligt guiden, då området har drabbats av klimatförändringen. Numera är området mycket torrare och varmare vilket har påverkat faunan men det är fortfarande värt ett besök. Vi gick ett par timmar längs Sendero trail som börjar 1-2 km norr om huvudingången, där man först checkar in och betalar inträdet som är 10 USD. Man kör av huvudvägen och ner till en liten parkeringsplats som bevakas av en gammal man, glöm inte att ge några dollar till honom då detta är hans levebröd. Höjdpunkterna var kolibrierna blue-throated sapphire och purple-crowned fairy samt fyra arter woodcreeper och den spökligt vita fladdermusen med det passande namnet, northern ghost bat. Det är varmt här så tar med mycket vatten och myggmedel rekommenderas. Tyvärr är det nästan för mörkt hela tiden för att kunna få bra bilder. Det finns även en led som börjar vid huvudingången men den hade jag inte tid till. Men som sagt vad, området är fortfarande en bra fågellokal och många roliga arter går att hitta med lite tur.

Men den häftigaste och sällsyntaste fågel som jag fick se i detta område, fick jag se inne på lodgen. Efter en svettig morgon i Carara NP gick vi ner till poolen för att svalka av oss. Helt plötsligt ser jag en helt vit fågel komma flygande och sätta sig i ett träd precis vid poolen. Först tänkte jag vit duva eller missfärgad annan fågel. Jag fick tag i kikaren och tittade på fågeln och såg att den var helt vit men med gul näbb. Plötsligt ramlande polletten ner, yellow-billed cotinga. Kameran var på rummet så jag sa till Agnetha att hålla koll på den och så rusade jag iväg. På vägen skrek jag till några andra skådare vad som fanns vid poolen, men när jag kom tillbaka så var tyvärr fågeln borta. Så det var bara vi två som såg fågeln, en riktig pulshöjare. Enligt en guide som fanns på lodgen så finns det bara cirka 500 ex i landet och här är det precis i kanten på utbredningsområdet.

En dag åkte vi till badorten Herradura för lunch och så besökte vi Playa Herradura för ett härlig bad i Stilla Havet, var nog 27-28 grader i vattnet. Men det var ändå avsvalkande och skönt för här i Carara låg temperaturen omkring 35-36 grader på eftermiddagen. Generellt uppfattande vi denna resa som varmare och hetare än för tio år sedan.

DSC01548

Playa Herradura 

El Bambu Hotel, Puerto Viejo

20200221_122145

Utsikten från restaurangen Soda Cinchona

Nästa stopp på vår resa var Puerto Viejo de Sarapiqui vilket innebar att vi skulle över till den karibiska sidan. Vi hade hört från flera som vi mötte ute vid kusten att det var dåligt väder inåt landet. Det hade kommit in en kallfront och det hade regnat och blåst i flera dagar. Vi såg på håll att det var många mörka moln i horisonten och när vi kom fram fick vi en rejäl skur på eftermiddagen med sedan blev det fint väder. Vi hade med andra ord tur med vädret och det gällde för hela vår resa förutom att det ibland var för varmt.

För att komma till Puerto Viejo var vi först tvungna snirkla oss igenom San Jose förorter vilket inte var helt lätt trots GPS. När detta var avklarat kom vi ut på den slingrande och ganska smala vägen som tog oss upp på 2 000 m innan det bar av neråt igen. Jag hade läst på nätet om ett matställe längs väg 126 med fantastisk utsikt och som hade matning med otroliga fåglar. Vi steg ur bilen och gick ut på en terrass som står på pålar på en brant sluttning och pulsen höjdes rejält. Vilken utsikt och vilka fåglar som fanns nästan på klappavstånd och inte vilka fåglar som helst. Här fanns sju arter kolibri t.ex. coppery-headed emerald och black-bellied hummingbird, båda arter barbets som är mycket svåra att få se på annat håll, blue-throated toucanet och inte minst buff-breasted quail-dove. Så kameran fick gå varm här. Maten som serverades här var verkligen ”costaricansk” och tillagades på vedeldade spisar. Detta är ställe som är ett måste att besöka.

Prong-billed barbet och red-headed barbet

739A5237

Blue-throated toucanet

Sedan bar det av neråt och efter en timme var vi framme Puerto Viejo. Här skulle vi bo mitt i samhället på hotellet El Bambu. Hotellet har infart från huvudgatan men sedan ligger rummen en bit in och runt om byggnaderna finns det regnskog. Vi fick ett rum längst bort från huvudgatan och eftersom byggnaderna med rummen står på pålar har man bra utsikt över skogen. Trots läget stördes man inte av trafiken.

DSC01573

Puerto Viejo de Sarapiqui, hotellet ligger vid skylten Parqueo

Första morgonen hade jag hemifrån bokat en privat guide inne på det berömda La Selva Biological Station, tar knappt tio minuter dit. Detta kostade hela 100 USD för endast två timmar och med facit i hand var det inte värt det. Det finns också möjlighet att boka in sig till en grupp och då är det billigare. Vi skådade mest runt byggnaderna och bara vid ett tillfälle gick vi över floden på hängbron och kom in mer i skogen. Guiden var duktig men det var rena fabriken här när det gällde guidningen. Vi startade 05.45 och slutade 07.45 för sedan hade han en ny guidning 08.00 och det fanns flera guider här. Visserligen fick vi ihop 55 arter men inget speciellt för mig, kanske för att jag besökte området redan för tio år sedan. Men resans enda tvåtåiga sengångare fick jag se här samt halsbandspekari. Det finns möjlighet att bo inne på området men det är ett enkelt boende. Då har man både mer tid och bättre möjligheter att skåda i mer intressanta områden, för utan någon sorts bokning kommer man inte in i området. Efter lunch hade vi bokat en guidad s.k. ”chocolate tour”. Detta ägde rum på Tirimbina Rainforest Center, ett mycket trevligt ställe. Eftersom inte turen började förrän vid två tiden gick vi först en runda på en av deras trevliga stigar i regnskogen. För att komma över floden måste man gå över en 262 m lång hängbron över floden Sarapiqui, en häftig upplevelse. Promenaden gick i tät regnskog och lite överallt hördes fåglar men tyvärr blev många obestämda då de inte visade sig, vilket är lite frustrerande

DSC01581

Hängbron över floden Sarapiqui 

DSC01578

Floden Sarapiqui uppifrån från hängbron

Efter lunchen som vi åt på deras restaurang började chokladturen. Vi började med att  än en gång gå över på hängbron för att så småningom komma fram till en nerlagd kakaoplantage. Tyvärr har kakaoodlingarna i Costa Rica i stor utsträckning försvunnit på grund av en svampsjukdom, så nu finns det bara några fåtal träd kvar här. Vi blev visade hela processen från kakaofrukten till torkning, rostning och till sist maler man det till en mjuk pasta. Vi fick sedan provsmaka på ”råchokladen” som smakade mycket choklad så klart men var otroligt bitter. Det var en intressant utflykt som vi kan rekommendera och Tirimbina var en trevlig upplevelse.

DSC01585

Kakaofrukt med bönerna som så småningom blir choklad.

Nästa morgon hade vi via hotellet bokat en tidig morgontur med båt på floden Sarapiqui. Vi hade lite problem att hitta till båtplatsen men snart bar det iväg i en liten båt med en förare som bara kunde lite engelska. Jag hade förhoppningar om att få se den karismatiska fågeln sunbittern men tyvärr blev det inte så. Det var en härlig morgon på floden men tyvärr inte så mycket fågel. Vi fick i alla fall se en krokodil som låg på stranden och vi måste säga att vi blev förvånade hur stor den var, minst 3 meter och såg farlig ut. Det fanns en hel del fiskare på floden i små plastkanoter och det gällde nog för dem att se upp.

739A5479

Krokodil under båtturen på Rio Sarapiqui

Efter en god lunch bestående av goda hemgjorda pajer på ett kafé tvärs över vägen från hotellet, körde vi till ett ställe som heter Heliconia Island. Vi hade läst att detta ställe har många vackra växter och blommor, framför allt av släktet heliconia. Här finns även ett enkelt B&B. Vi fick betala 10 USD/person för att gå runt i parken vid lodgen och på en stig längs floden. Det var faktiskt värt pengarna för här fanns många vackra växter och även lite fåglar. Men det var varmt här så efter bara en dryg timme åkte vi tillbaka till hotellet och slängde oss i poolen. Varje kväll åt vi middag i hotellet restaurang vilket var helt ok och praktiskt. Det fanns både en buffé samt en a la carte many.

Exempel på blommor på Heliconia Island

Utanför vårt rum så fanns det en hel del fågel och eftersom byggnaden står på pålar har  man bra utsikt. Så här fick jag se och fotografera några läckra fåglar på nära håll t.ex. rufous-tailed jacamar, bay wren och white-collared manakin. Jag tog även några promenader och skådade sent på eftermiddagen runt husen nere vid floden, vilket gav en hel del fåglar.

739A5669

Rufous-tailed jacamar precis utanför rummet El Bambu hotel

Arenal Observatory Lodge

Nästa stopp på vår resa var Arenalområdet och dit var det bara tio mil men det tog två timmar. Denna rutt är kanske en av de vackraste att köra då det är mer öppet, grönare och med vackra utsikter över ett böljande landskap. På vägen stannade vi i områdets huvudort  La Fortuna och tog en god kopp kaffe och något att äta på ett ställe som heter Red Frog Coffee Roasters, kan rekommenderas. Nu var det bara en dryg halvtimme kvar till vårt boende men det var med lite bävan som vi närmade oss. För 10 år sedan var vägen från stora vägen fram till själva lodgen full med stora hålor s.k. potholes och det var riktigt jobbigt att köra den. Men nu var den som tur vad asfalterad och det var bara de sista 2-3 km som var grusväg men utan potholes, så det var en lättnad. Sista biten är ganska brant uppför innan man kommer fram och då är man på cirka 800 m höjd och luften känns lite friskare här.

Vi checkade in och fick då veta att vi inte skulle bo i huvudbyggnaden utan i en liten stuga som ligger innan sista stigningen upp till huvudbyggnaden, där även observationsdäcket och restaurangen finns. Stugan ligger väl inte mer än 4-500 m bort men det är en riktigt brant backe upp, men som tur vad har de en shuttle som man kan ringa efter, med andra ord välorganiserat.

20200224_161624

Utsikt från vårt rum

Arenal Observatory lodge är ett fantastiskt boende med proffsig personal där alla pratar bra engelska, a la carte restaurang med god mat, vackra omgivningar och vyer, en gratis 1 ½ timmes naturguidning på morgonen och guiderna är duktiga på fåglar, bra skådning i olika biotoper och fina stigar att vandra på. Nytt är ett 28 m högt utsiktstorn med otroligt utsikt. Området har också ett stort parkområde med massor av blommor och träd som drar till sig många vackra fåglar samt ett fint poolområde. De erbjuder även en fyra timmars morgonskådning i det privata området El Silencio  med egen guide och som jag tror kan vara riktigt bra, men som jag inte hade tid till och det var dyrt om man var ensam. Jag kan rekommendera rum 11-16 för då har man utsikt över parkområdet, nära till poolen, nära till där stigarna startar samt lagom promenadavstånd till restaurangen utan något större nivåskillnad.

 

20200225_103851

Det vackra landskapet vid Arenal Observatory Lodge

Lodgen ligger precis vid den vackra vulkanen Arenal. Vulkanen har lugnat sig de senaste åren och numera är det bara lite ånga som kommer ut. För tio års sedan när vi här var det molnigt och lite dåligt väder, så vi hörde bara hur den pyste som ett ånglok samt att man hörde hur stenar föll med ett brak ner för sluttningen. När vi var där då fick vulkanen t.o.m. ett lite större utbrott. Mitt i natten vaknade vi av en riktig dundersmäll så vi studsade upp ur sängen. Vi gick ut och tittade och då såg vi glödande lava komma ut ur vulkanen, häftigt men lite skrämmande, se bilderna på utbrottet under Costa Rica 2010. Oftast är det molnigt och disigt kring toppen av vulkanen så det är bara cirka 20 procent av besökarna som får se hela vulkanen. Vi hade tur med detta som framgår av nedanstående bild.

DSC01623

Vulkanen Arenal med lite rök som kommer ut.

En morgon gick vi med på morgonguidningen och den var riktigt bra och trevlig. Annars vandrade vi en hel del på deras stigar och kollade in djur- och fågellivet, glöm inte att ta en s.k. trailmap i receptionen. Vi körde även en tur längs södra sidan av Arenalsjön och åt lunch. En morgon körde vi och gick en vandring till det s.k. lavafältet som bildades vid det stora utbrottet 1968. Men detta var en riktig turistfälla, massor av människor, ganska dyrt och lavafältet en klar besvikelse. Det var knapp man märkte att man var framme vid det, men själva promenaden som är en loop är ganska trevlig och har ibland fin utsikt. En del tid spenderades så klart vid den fina poolen på lodgen.

En fågel som alla ville se här och som många letade efter i parken, är en liten vacker kolibri som heter black-crested coquette. Det tog en och en halv dag för mig att hitta den och då fick jag även bra bilder på den. Vid samma tillfälle fick jag även se en ny däggdjursart för mig nämligen röd spindelapa.

739A6222

Black-crested coquette

739A6410

Röd spindelapa 

Jag hade även två andra häftiga möte med fåglar. En kväll satt vi i den ganska fullsatta restaurangen och plötsligt märkte vi att många bord var tomma. Ett par från USA som jag pratat med en hel del kom in och berättade att det satt en black-and-white owl (en stor uggla) helt öppet på en gren vid receptionen. Så helt plötsligt står en stor grupp människor och tittar på en uggla istället för att käka middag! Det var första gången jag såg denna läckra uggla så det var extra häftigt.

Nästa möte var ännu bättre, Jag har många gånger hört talas om en s.k. birdwave d.v.s att många fåglar samlas kring något och i Costa Rica innebär det oftast att de har hittat myror som de följer efter och käkar. Jag var ute och gick på Saino Trail en sen eftermiddag när jag på håll hörde fåglar som förde väsen. När jag kom närmare upptäckte jag en flock med fåglar som ivrigt hoppade omkring nära stigen och de brydde sig inte om mig. Här fanns några läckra fåglar som jag aldrig sett förut då de oftast håller till inne i vegetationen och för det mesta så hör man bara dem. Här hade jag nu möjlighet att fotografera väldigt svårsedda fåglar så kameran fick gå varm här. Här såg jag slaty antwren, ocellated antbird, bicolored antbird, spotted antbird och Carmiol´s tanager och jag tror att det fanns fler arter längre in i buskarna, så häftig upplevelse!

739A6306739A6366

Överst bicolored antbird och nederst ocellated antbird

Som sammanfattning är det bara att konstatera att Arenal Observatory Lodge är ett av de bästa boende i hela Costa Rica. Här finns allt man kan önska sig om man gillar vacker natur, fantastiska fåglar och god mat.

20200224_173309

Solnedgång vid Arenal Observatory Lodge

Jardin Del Eden Boutique Hotel, Tamarindo

Nästa stopp på vår resa skulle ta oss ut på den populära halvön Nicoya och denna del av Costa Rica besökte vi inte förra gången. Här ute hade vi tänkt att bara slappa, äta gott, sola och bada. Vi hade bokat in fyra nätter på ett litet boutique hotel där det ingick en suverän frukost samt en tre rätters middag. Vi började med att köra en vacker väg runt Arenalsjön för att sedan börja nedstigningen mot kusten. Efter ett tag märkte man hur landskapet förändrades och blev mer öppet, torrare och brunare samt att temperaturen steg snabbt upp mot 36-37 grader. När vi kom ner till låglandet svängde vi av på motorvägen mot områdets huvudort Liberia. Vi behövde inte köra igenom staden så i utkanten körde vi mot flygplatsen och därmed vägen mot Nicoya. Vi fick veta av några svenskar som vi stötte på, att det faktiskt går att flyga till Liberia direkt från Europa, i alla fall med KLM. Vi tror att många som kommer från Nordamerika flyger till Liberia, för sedan har de bara några timmar ut till alla turistorterna längs den populära kusten. Med tanke på alla de biluthyrare som finns längs vägen vid flygplatsen så måste många anlända hit. När vi passerade flygplatsen nådde termometern 40 grader! Det tog ytterligare en och halv timme ut till Tamarindo då vägen är smal och passerar genom små samhällen. Vi hade svårt att hitta infarten till hotellet och det blev lite svordomar. Både kartan i mobilen och GPS:en visade att vi var precis utanför infarten, men den hittade vi inte trots att vi körde flera gånger fram och tillbaka. Till sist fick vi fråga någon och då visade sig att man körde in från baksidan och den skylten hade vi missat. Efter incheckning och en välkomstdrink fick vi vårt rum. Vi hade beställt ett lite bättre rum med balkong och utsikt och vi blev inte besvikna.

DSC01662

Utsikt från vår balkong 

Senare på eftermiddagen så gick vi ner till den fina poolen som låg inbäddad i en vacker trädgård. Hotellet och området är inte stort men det är välskött och personalen är mycket proffsig och trevlig. Innan middagen som serverades i restaurangen intill poolen, gick vi en runda ner till stranden. Vi gick då i en privat gång ner till genomfartsvägen som vi korsade och det var bara 200 meter. Sedan med hjälp av en tagg kom vi in i ett litet privat område som tillhör vårt hotell. Här finns solstolar, en liten bar samt t.o.m. en liten pool, riktigt lyxigt. Stranden i Tamarindo är lång och bred och vi promenerade gärna längs den varje morgon och ibland även på eftermiddagen. Det gick att promenera en halv timme åt vardera hållet och det var så skönt och härligt.

DSC01664

En tidig morgonpromenad längs stranden

Här i Tamarindo njöt vi bara av att koppla och ta det lugnt, bilen stod still under vår vistelse. Så dagarna såg ut ungefär som följande. Först en promenad längs stranden innan vi åt av den fantastiskt goda frukosten, den bästa under vår resa. Sedan ner till beachen för lite sol, en bra bok att läsa och härliga bad speciellt när det var högvatten. Lunch gick vi och åt på något café i närheten. En dag delade vi en visserligen god pizza och tog två coca cola till den, men det kostade 220 kr. I Tamarindo kändes det mesta dyrt men så är det också en liten exklusivare ort med många amerikaner. Efter lunchen blev det ibland en liten siesta när det var som varmast och sedan blev det stranden igen eller så stannade vi vid poolen.

20200228_092809

Den härliga poolen

Efter duschen blev det ofta en öl och lite chips på balkongen samtidigt som vi njöt av utsikten. Innan middagen hängde vi i baren och tog en god drink. Vi blev serverade en tre rätters varje kväll och det fanns två alternativ att välja på och detta val gjordes i samband med frukosten. Maten var generellt bra och men ibland passade den inte oss, men det var en riktigt mysig restaurang.

20200229_181725

Njuter av en mojito innan middagen.

Här blev det inte så mycket skådning men sen eftermiddag gick jag ibland i närområdet och hittade faktiskt mer fåglar än jag trodde, bl.a. några papegojor som är enklare att se här t.ex. yellow-naped amazon och orange-fronted parakeet. En morgon gick vi lite längre åt ena hållet på stranden mot några klippor och där hittade jag några vadare och hägrar bl.a. dvärgsnäppa och roskarl som var totalt orädda.

739A6666739A6792

Yellow-naped amazon och least sandpiper (dvärgsnäppa)

Hotel Poco a Poco , Santa Elena, Monteverde

Efter fyra nätter här så var det dags att röra på sig igen och nu skulle vi upp i bergen till Monteverde där vi skulle bo i Santa Elena. Om det var något som inte var bra i Tamarindo så var det att det var hett här trots närheten till havet. Det var nog 37-38 grader mitt dagen så nu skulle det bli skönt med lite svalare klimat. Monteverde besökte vi inte vid vår förra resa och vi hade hört att det skulle vara vackert där uppe. Det skulle ta cirka tre timmar dit och första delen var lättkörd innan vi skulle börja klättringen upp till Monteverde. Sista biten upp till Santa Elena var en slingrande vacker väg och när vi kom fram så var vi uppe på cirka 1200 meters höjd och luften var frisk och härlig. Temperaturen här uppe var cirka 25 grader mitt på dagen men tidig morgon och sen kväll fick man ta på sig en fleece eller tröja. Santa Elena är en populär turistort i positiv mening. Här finns en litet centrum med massor av souvenirbutiker, caféer och restauranger. I utkanterna och längs tillfartsvägarna finns det många olika alternativ på boende, allt från riktigt lyxigt till enklare alternativ. Vi träffade på och hörde massor av nationaliteter här uppe. Monteverde är helt enkelt en fantastisk plats att besöka.

Vi började med att ta en sen lunch på ett mysigt kafé som heter Choco Café Monteverde bara några hundra meter från vårt hotell, kan verkligen rekommenderas. När jag skulle betala så frågade servitören om jag var fågelskådare, kanske på grund av kikaren runt halsen. Jag svarade ja och då tog han mig ut på baksidan av kaféet och bad mig lyssna. Snart hördes ett konstigt läte och då berättade han att det var en three-wattled bellbird. Vi stod där och lyssnade på den en stund men tyvärr fick vi inte syn på den. Detta är en fågel som många vill se och höra här uppe så det var en bra start på vår vistelse.

Nu var det tid för incheckning på hotellet och efter att lämnat bagaget på rummet gick vi till poolområdet och tog ett uppfriskande dopp. Vi gick en liten promenad i hotellets trädgård som har en fantastisk utsikt och i närområdet innan middagen. Den åt vi på hotellets restaurang, OK men inte mer.DSC01685

Nästa morgon hade jag via hotellet bokat en fågelguide som kom från en företag som heter ”Threebrotherstours.com” och som namnet beskriver så är de tre brödrar. Guiden som heter Alexander kan jag varmt rekommendera, otroligt duktig och trevlig. Jag fick betala USD 70 för nästan 5 timmar och det var det värt. Vi skulle skåda i det närbelägna Curi-Cancha Reserve. Vi bestämde träff klockan sex utanför ett café som heter Stellas, hit tog det bara tio minuter. Vi skådade runt caféet en liten stund och sedan blev det en god kopp kaffe och hembakat innan vi körde vidare till reservatet som låg fem minuter bort och som öppnade klockan sju. När vi kom fram var det lite kö till incheckningen och sedan kostade det ytterligare USD 20 att komma in. Vi gick sedan runt i olika biotoper, allt från parkliknade öppna områden till tät molnskog. Totalt sett finns det sju kilometer med stigar på 1500 meters höjd och här finns många speciella och unika fåglar. Vi fick väl ihop cirka 60 arter varav några riktigt bra för mig t.ex. white-eared ground-sparrow, mottled owl, chiriqui quail-dove, golden-browed chlorophonia och sju arter kolibri. Vi fick också se resplendent quetzal men den satt gömd så inga bra bilder.

739A7313

White-eared ground-sparrow

739A7086

Slate-throated whitestart

Efter en god lunch på samma ställe som igår tog vi det lugnt och spenderade eftermiddagen vid poolen och i trädgården. Här fanns en hel del fågel och vid ett tillfälle hittade jag en ny kolibri för mig, Canivet´s emerald. Agnetha tipsade mig om att om man gick längst bort i trädgården så fortsatte stigen in i en liten skogsdunge. Jag gick dit och blev positivt överraskad för här inne fanns en hel del fåglar bl.a. orange-billed nightingale-thrush och Lesson´s motmot. Senare på kvällen tog vi en fördrink på hotellet och njöt av solnedgången. Efter den gick tvärs över vägen till vårt stamställe Choco Café och åt en god hamburgare och drack en god lokal IPA.

739A7171

Lesson´s motmot

Nästa morgon efter frukost körde vi iväg för att besöka och vandra i det berömda Monteverde Cloud Forest Reserve. Vi fick då parkera bilen flera kilometer från ingången, då tillgången på parkering är liten där. Detta innebar att vi fick åka en shuttle upp dit och allt detta kostade fem dollar. När vi sedan anlände till huvudingången var det mycket folk där och kö till att betala inträde som kostade USD 24 per person. Nu var vi uppe 1600 m och det var disigt och lite kyligt och molnen hängde lågt precis som det ska göra i en molnskog. Vi fick då frågan om vi ville gå med guide och då skulle vi få det till ”extrapris”, tror det var USD 17. Så totalt var det inte billigt men trots detta värt det för det är en unik miljö som måste skyddas och då får det kosta. Först trodde vi att vi skulle ha guiden för oss själva men till slut blev vi sju personer. Guiden var riktigt bra och berättade om miljön, växter, insekter och var bra på fåglarna och lätena. Vi började med att gå till ett vattenfall och sedan blev det ytterligare en loop som vi gick på och detta tog cirka två och en halv timme. Det var mycket intressant och inte blev det sämre att jag fick två nya arter och ytterligare några nya för Costa Rica. När vi kom tillbaka till ingången så kunde man själv gå runt på alla stigar men eftersom det regnade lite och var kyligt så valde vi att åka tillbaka till hotellet. Så om ni kommer dit någon gång så ta med varmare kläder. Det är helt klart ett annat klimat här uppe jämfört med Santa Elena och som vanligt sken solen från en klar himmel när vi kom tillbaka till hotellet.

DSC01687

Monteverde Cloud Forest Reserve

Eftermiddagen tillbringade vi på hotellet och slappade vid poolen. Jag gick omkring i trädgården och fotograferade. Lite senare gick vi in till själva centrum för att turista lite i de många souveniraffärerna och några inköp blev det. Det var kanske bara 500-700 m dit men med en riktigt brant backe, rena träningspasset. Efter en dusch åkte vi för att äta middag och då fick vi lite problem. Första stället var det inget på menyn som vi var sugna på så vi gick igen. Andra stället hade bara en rätt som vi kände för så vi satte oss ner och beställde den. Då sa servitören att den var slut så än en gång gick vi, suck. Men tredje stället var riktigt trevligt med bra service och god mat. Restaurangen heter Don Luis och den kan vi rekommendera.

Nästa dag var vår sista på resan, otroligt vad tre veckor går fort. Vi hade fått tillstånd att ha rummet till klockan två vilket gjorde att vi kunde utnyttja förmiddagen bättre. Vårt plan gick inte förrän vid niotiden på kvällen och efter som det bara tog cirka två och halv timme till flygplatsen så hade vi inte bråttom. Agnetha hade inte varit med i Curi-Cancha Reserve och då det var trevligt att gå runt i, så åkte vi dit. Vi promenerade på olika stigar och trots att vi hade karta så blev vi lite vilse vid ett tillfälle. Efter nästan tre timmars härlig promenad åkte vi till Stellas kafé och åt en god lunch.

Efter denna sista utflykt går det att sammanfatta fågelskådningen. Jag såg eller hörde 351 arter så nu är min Costa Rica lista 430 arter. Jag såg 101 nya arter för landet varav 50 var lifers d.v.s. helt nya arter för mig och detta är jag mycket nöjd med. Hade jag haft tillgång till guide hela tiden och som visste alla läten, så hade nog antalet varit 20-30 arter till. Det är lite frustrerande att inte kunna identifiera alla läten. 430 arter kan låta mycket men en organiserad tre veckors ren skådarresa hit ger cirka 500 arter. Men jag tror vi får mer ut av landet, kan njuta och koppla av på ett annat sätt samt kan själv bestämma vad vi vill göra. Sedan tror jag att vi helt klart att våra boende har högre standard.

DSC01699

På promenad i Curi-Cancha Reserve

Vi körde sedan till hotellet och packade våra resväskor. Efter hand som vi körde neråt började temperaturen stiga igen och när vi kom ner till huvudvägen var den 38 grader igen. Vi tog det lugnt och vid femtiden var vi framme och lämnade tillbaka hyrbilen. Deras shuttle tog oss tillbaka till flygplatsen och trots att vi var där tre timmar innan flyget gick så kunde vi checka in. Då vi har ett s.k. priority pass så letade vi upp en lounge för att kunna koppla av samt äta och dricka något. Men den loungen som fanns här var nog en av de sämsta vi varit i och dessutom var så kallt där så vi kunde inte sitta där så länge. Snart nog var det boarding och sedan blev det en behaglig flygtur till Frankfurt med Lufthansa. Resan tar 11 timmar men eftersom det var nattflygning och att vi lyckades sova 4-5 timmar gjorde det att tiden försvann fort. Vi landade i Frankfurt och helt plötsligt såg vi många personer som gick omkring med munskydd! Efter några timmar gick vi ombord planet till Köpenhamn. Väl framme hämtade ut vårt bagage och tog tåget över bron. Som vanligt när vi byter vid Hylle till bussen som går till Skanör så fryser vi. Så nu var ytterligare en lyckat och fantastisk resa över.

 

Gambia November 2019

Fler bilder finns  i albumen under flikarna resor/travels och fåglar/birds. Ni är välkomna att kontakta mig om ni funderar på att åka till Gambia, vilket vi helt klart kan rekommendera. Det är en fantastisk kombination av sol, bad, vänliga människor och bra skådning. Vill någon komma i kontakt med vår guide Musa Manneh så kan han kontaktas på musaamanneh56@yahoo.com;.

Vi tillbringade två härliga veckor i Gambia vid kusten i Kotu. Hotellet vi bodde på heter Sunprime Tamala Beach och är nog det bästa boende i hela Gambia. Det är helt nybyggt med fina rum med fantastiska sängar, härligt poolområde och ligger precis vid en vidsträckt strand. I närheten finns det områden med en hel del fågel, risfält, små dammar, buskmarker och till Kotu bridge samt Kotu Stream är det bara 15 minuter promenad.

20191120_162925

 

20191118_221626DSC01453

 

Sunprime Tamala Beach och Kotu beach

Jag gick ofta en promenad på morgonen, det blir skådarljust vid sjutiden, och ibland en på sena eftermiddag. Alla bilder från Kotu är tagna under promenader från hotellet så det finns mycket fågel i närområdet. Jag hade cirka 90 arter bara inom gångavstånd och här kommer några exempel.

739A3284739A1454739A1441

Uppifrån: red-billed firefinch, long-tailed glossy starling och northern red-billed hornbill.

Vi tog också en tredagars tur, två nätter inåt Gambiafloden. Här är det helt klart ett annat boende men det finns några bättre rum på båda ställena som vi bodde på, så försök boka dessa. Vi bodde en natt på Tendaba och här finns i alla fall en härlig pool samt en natt på Baobalong Lodge, där vi hade VIP rummet. Båda lodgerna ligger precis vid Gambiafloden. Frukostarna på båda ställena är inte speciellt bra och middagarna är väl OK. Luncherna som vår guide fixade i fält bestod med av bröd och cornbeef. Så försök ta med er lite frukt eller be guiden att stanna så att man kan komplettera med detta, lite snacks och läskande drycker.

På vägen inåt landet besökte vi olika lokaler där vi spenderade en timme eller två. Ett trevligt område att promenera runt i och med mycket fågel är Mandinaba. Här hade vi bl.a. Beaudouin’s Snake Eagle. Vi stannade även till i Farasutong Forest för att hänga in den tunga African wood owl. Här hade vi även greyish eagle-owl och en oväntad bonus i form av white-backed night heron.

739A1955

Greyish eagle-owl

Vid den berömda Raptor bridge åt vi lunch och kunde njuta av 8 olika rovfåglar. Väl framme i Tendaba blev det först ett härligt bad i poolen och sedan gick jag och Musa en liten runda i närområdet och då hittade vi två tunga arter, red-shouldered cuckooshrike och western violet-backed sunbird.

DSC01396

Tendaba Camp

Nästa dag började vi med att leta efter Abyssinian ground hornbill i ett området där man precis skördat jordnötter. Hit brukar de ta sig för att äta kvarlämnade nötter men tyvärr hade vi ingen lycka. Men när vi sedan körde vidare inåt landet ropade Musa plötsligt och vi backade tillbaka och då såg vi att det satt en martial eagle i ett träd, en överraskning för Musa.

Nästa stopp var i Soma, där vi skulle växla pengar. Detta är livliga platsen där vägen från södra Senegal korsar Gambia och fortsätter till norra Gambia. Nu för tiden finns det en bro över floden vilket har gjort det mycket enklare att ta sig till norra sidan av Gambiafloden, tidigare fanns här en icke helt tillförlitlig bilfärja med ibland långa väntetider. Nu tar det bara fem minuter. Nästa stopp var vid en liten damm och här hittade vi exclamatory paradise whydah och Gosling’s Bunting.

DSC01404DSC01407

Soma

Nästa stopp på andra sidan flogen var vid Kauur Wetland och där vi skulle leta efter min drömart, egyptian plover. Det tog bara en kort stund innan vi hittade ett par och som tur var var det lågvatten så jag kunde komma relativt nära och fotografera dem. Vilken häftig och läcker fågel.

739A2182

Egyptian plover (krokodilväktare på svenska)

Nästa stopp var precis innan Wassu där vi stannade till vid det berömda grustaget med häckande red-throated bee-eater. Tyvärr hittade vi inga northern carmine bee-eater bland dessa bara blue-cheeked och little bee-eater. Värmen gjorde att vi orkade inte gå runt och leta. Vi stannade även till och besökte en plats som heter Wassu Stone Circles, ett UNESCO världsarv. Här fanns en liten utställning som vi tittade på förrutom själva stenarna. Sedan var det inte helt fel med en toalett och kalla drycker.

DSC01419

Wassu Stone Circles

Väl framme vid BaoBolong Camp var klockan redan efter fem och då orkade vi inte göra mer än att ta rummet i besittning och dricka en underbar kall öl. Efter en helt ok middag och ytterligare en öl gick vi och la oss helt utmattade.

DSC01423DSC01424

Vårt VIP rum BaoBolong Camp

Nästa morgon efter frukost skulle vi göra en flodfärd och försöka se bl.a. finfoot. Vi blev hämtade av en gammal man och en minst lika gammal båt. Sedan åkte vi fyra timmar på floden, mycket trevligt men det var i det längsta laget. Vi gick även in i små biflöden och här fick vi äntligen syn på en finfoot. Andra trevliga obsar var palm-nut vulture, african fish-eagle, fem arter kungsfiskare och den vackra röd colobusapan. Efter flodfärden och lunch så fick vi börja dra oss tillbaka mot kusten. Vi hade bara ett stopp för att försöka se black crowned crane, vilket vi tyvärr inte lyckades med men vi fick i alla fall en bateleur.

739A2373

Röd colobusapa

Jag hade även bokat tre halvdagar med tidig start och med utgångspunkt från hotellet. En dag blev det Abuko och Lamin Rice Fields. Den andra dagen besökte vi Kartong och Berending. Vid Berending var det riktigt trevligt och varierande att promenera runt och det gav många nya lifers. Sista utflykten var till Tujereng Wood Land som trots att guiden tyckte att det blivit sämre här, så tyckte jag att det var trevligt att vandra runt här och det gav många arter varav en hel del nya. Här hittade vi långt om länge två senegal batis. Vid detta tillfälle så besökte vi även Brufut Woods för att hänga in Northern white-faced owl och Long-tailed nightjar. För att kunna se dessa två arter tar man hjälp av den lokala rangern, som håller daglig koll på var fåglarna håller hus.

Om jag ska summera resan så var den riktigt bra. Hotellet var fantastiskt och människorna mycket vänliga. Denna del kallas för the smiling coast och det stämde verkligen. Vädret var superbt, vi hade vara några dagar med tunna slöjmoln. Vid kusten svalkade havet men inåt landet var det varmt med upp till 32-33 grader, men här var mornarna härligt svala en stund. Jag fick se 220 arter varav 85 lifers vilket jag är nöjd med då det inte var en skådarresan. När det gäller däggdjur så finns det inte så mycket att se. I floden finns både flodhästar och krokodiler men vi såg inga. Sedan ska det finnas hyena och vårtsvin men de är svårsedda. Vi hade tre olika apor samt en obestämd manguster, det var allt. Min guide Musa Manneh var riktigt bra och trevlig att ha att göra med och hans chaufför Dodou körde försiktigt, så jag kan verkligen rekommendera honom.

DSC01446

Undertecknad, Musa och Dodou

 

En sida om fåglar, natur och resor